Intervju med bilförsäljaren som jagade Waris Majeed

Vad gör du idag när du är ledig?

– Nej, jag är faktiskt på väg ut och ska träna.

Jaså, tränar du på din lediga dag?

– Ja, vi är några stycken som kör ihop ändå, det är skönt att hålla igång.

Vad är det ni kör då, är det styrka eller?

– Ja, det är styrka.

Hur har det känts i cupmatcherna nu, två förluster, 1-5 mot Elfsborg och 1-2 mot Gais?

– Nä, alltså, mot Elfsborg så gör vi lagmässigt en bra första halvlek men sen vettefan vad som händer. Lite tråkigt att det blir så stora siffror, men det är inte så himla konstigt egentligen. Sen mot Gais gör vi en jättedålig förstahalvlek, tyvärr, dom leder i paus och kan spela på det och vi måste jaga. Personligen är det kul att spela mot såna här lag, men jag hoppas vi kan få vind i seglen.

Hur har det känts för dig personligen, du gjorde väl ert mål i båda matcherna?

– Ja, jag har gjort mål i båda. Nej, det är ju jättekul såklart, men replikerna har kommit så tätt inpå så det har blivit kortvarigt glädjerus. Men jag tror man får börja göra två nu för det räcker inte med ett.

Är det lika lätt eller vad är det främst backlinjerna i Elfsborg och Gais har som inte backlinjerna i Skoftebyn och Mellerud har, som gör det svårare för dig att göra mål?

– Nämen dom är så himla placeringssäkra, så samspelta i regel, när dom ska gå upp och när dom ska falla. Sen är dom lite hårdare och i vissa fall lite fulare också, dom har lite såna där små tjuvknep, men det gäller att inte ge med sig utan ge tillbaka. Men den största skillnaden är det att dom är så placeringssäkra.

Ja, du mötte ju Andreas Augustsson senast, han är känd för att vara en av dom hårdaste i svensk elitfotboll, fick du smaka på hans armbågar eller?

– Hehe, ja jag vet inte om det var just hans, men det är klart det var tuffa tag. Det är kul att känna att man lever, det är skönt.

Vilka är dina intryck nu efter den första tiden på elitnivå och som Ljungskilespelare?

– Det är superkul. Jag är 26 år nu och fyller 27 här i november. Nu kände jag åldersmässigt, när vi hållit kontakten och varit på väg i flera år, att nu får jag faktiskt ta chansen. Jag trivdes bra i Åmål, men jag ångrar inte en sekund att jag testar på hur högt jag kan spela. Då slipper man sitta och grubbla på det när man blir morfar eller farfar, haha.

– Nu är det jätteskönt med 6-8 pass i veckan till skillnad mot 3-4 som man är van vid i Åmål.  Det är kul och känns bra både fysiskt och psykiskt.

Samtidigt som det ställs högre krav på en själv i en högre serie så förbättras man ju av att ha skickligare lagkamrater. Jag brukar tänka att en hyfsad pensionär skulle kunna gå in i Barcelona och göra 5-10 mål på en säsong.

– Hahaha. Sådär sitter jag också och dagdrömmer ibland, "det är bara att stå rätt i dom där matcherna". Det är en intressant tanke iallafall.

Vad har du för förväntningar på dig själv den här säsongen?

– Nej, fortsätta leverera trots att det är Superettan. Framför allt att få spela är väl prio ett naturligtvis. Får jag inte spela blir det svårt att leverera också. Sen hoppas jag formen håller i sig så jag kan fortsätta leverera.

Har du några speciella siffermålsättningar, hur många assist och mål du vill göra?

– Det kanske jag har...

Men det vill du inte säga, nej. Jag tänkte på det, att du har samma efternamn som en annan dalslänning som spelat på elitnivå, Markus Johannesson, ni är inte släkt eller?

– Nej, det är vi faktiskt inte. Men jag känner hans bror lite.

Pontus ja, ni är lika gamla va?

– Ja precis, jag tränade lite med Strömstad när han spelade där. Sen minns jag när han spelade i Gestad till och med, för länge sen.

Gesäter, menar du.

– Gesäter ja, så kanske dom hette. Men nu bor han ju uppe i Stockholm.

Du var i Notts County och provspelade för Svennis, det måste varit stort eller?

– Ja, det var det, superkul. Den sommaren var jag runt överallt, höll jag på att säga. Då var det väldigt högryck, kan jag säga. Varför det inte blev nåt kan jag inte svara på, men just det här med England var superkul.

Det här var 2009 va? Vilka mer klubbar var det?

– Ja, det var väl fyra år sen. Oddevold, Åtvidaberg, Öis var jag i. Det var fyra-fem klubbar under sommaren där, men jag var inte helt klar än.

När det varit mycket klubbar intresserade och scoutat dig, har du haft prestationsångest på matcherna då eller?

– Nej, det kan jag inte påstå att jag haft. Man vet att det är folk där, det förstår man väl. Oftast får man höra det också, ofta får man samtal innan och det sporrar lite extra. Den säsongen jag gjorde senast är den bästa jag gjort och nu jävlar var det dags. Det var rätt så bra pådrag i år också och jag kände att alla kan inte ha fel.

Förutom Ljungskile var du även och provspelade hos Oddevold och FC Trollhättan och dom ville ha dig, var det några fler klubbar?

– Ja, det ringde faktiskt lite folk och hörde av sig, en statuskoll kanske det var nåt lag som gjorde också. Vissa klubbar kanske även kontaktade IFK(Åmål), så jag vet inte hur många exakt. Jag flängde så in i helskotta.

– Det känns jättebra, gör det faktiskt, i Uddevalla. Jag ska käka lunch på laxbutiken här ute i Ljungskile nu, jag tycker dom är "görtrevlige", säger David på sin dalsländska med värmländsk brytning.

Du kom tvåa i kampen om den svenska guldskon ifjol, efter Häckens Waris Majeed, hur många sömnlösa nätter har du haft på grund av det?

– Hahaha. Inga faktiskt. Klart, jag gick ju för seger, jag kan inte säga annat. Hade jag gjort tre mål en match så sprang jag ut i omklädningsrummet och kollade, då hade han också gjort tre mål. Det kvittade vad fan man än gjorde så kontrade han. På tal om siffror så hade jag som mål att göra 22 ifjol, men det blev 28. Jag uppfyllde mitt mål så jag är nöjd och framför allt med att vi vann trean med Åmål.

Hur reagerade lagkamraterna nu när du lämnade, jag kan tänka mig att du hade varit en nyckelspelare för dom i tvåan?

– Ja, men dom förstår mig. Killarna i laget förstod mig, sen försökte väl styrelsen och dom runt om att ha kvar mig då. Jag trivdes superbra i Åmål och kommer säkert komma tillbaka nån gång, men alla tycker det är kul och vi håller tät kontakt.

Tror du Waris också sprang in i omklädningsrummet och kollade hur många mål du hade gjort?

– Hahaha, nej det tror jag inte. Han sprang nog ut och kikade om det kommit nåt från scouterna från Ryssland.

Hur många mål hade du behövt göra för att slå honom?

– I och med att han fick en och halv poäng för varje mål...målmässigt gjorde väl jag fler, men sen i poäng kanske det var tre-fyra som skilde. Då kan vi prata prestationsångest, jag missade nog sju-åtta frilägen. Då satt det i huvet, den där jävla tävlingen. Jag missade och missade, men så kan det bli ibland.

Du har jobbat som bilförsäljare, var har du för nytta av det i ditt nya yrke som fotbollsspelare?

– Nej, asså att jag har bra kontakt med många bilsäljare så jag köper många bilar, haha. Nej, jag vet inte. Men det är klart, jag hjälper till i klubben och jobbar, jag vill fortfarande göra saker på dagarna. En dag är fotbollen över så det är absolut inte omöjligt att det kan bli fortsättning inom nåt i bilbranschen. Jag tycker det är superintressant, det är skönt att ha något att falla tillbaka på.

Jag tänker att du borde vara bra på att trashtalka med motståndarna?

– Ahh, du tänker så. Men det har jag alltid varit, det har jag tränat på under mina 26 år så det kan jag. Men jag har varit snäll här nu i början, jag får snart börja med det.

Vad var det för bilar du sålde?

– Skoda, Volkswagen, till största del.

Kan du sälja en trasig bil till nån?

– Nejnejnej. Jag jobbade ju i Åmål, en liten ort. Alla känner alla, det gäller att göra rätt. Om något blev fel såg vi till att rätta till det.

Har du kollat mycket på Macken med Roy och Roger eller?

– Nja, det var länge sen nu.

Det är min favoritserie vettu.

– Jaså, är det det?

Ja, den har jag kollat på hela mitt liv. Macken är det bästa jag vet. Min favoritscen är den när det kommer in en gubbe som käkar glass på en trasig gräsklippare. Jag tänkte fråga dig vilken din favoritscen är.

– Jaha, det kommer jag inte ihåg. Det enda jag minns är att det var nån nyfiken gubbe där som råkar låsa in sig själv.

Du menar den beige mannen, han ska in och laga sin bil men han är så blyg så han vågar inte säga nånting, sen knuffar dom till en dörr och den går i baklås så han blir kvar där inne till hans fru kommer och hämtar honom.

– Ja, just det, beige mannen var det. Och sen fastnar han i en bil också tror jag. Det var så länge sen, jag får ta och kolla upp Macken snart igen.

Ja, det får du fan göra. Men nu ska du jobba parallellt som säljare åt Ljungskile. Vad säger du när du ska marknadsföra LSK?

– Ja, jag är väl lite allt-i-allo. Oj, vilken fråga. Men att det är en elitfotbollsklubb i Bohuslän, Ljungskile med bara 3000 invånare, så det är väl bara för alla intresserade att hjälpa oss. Man märker det när man är där uppe, det är många som hjälper till och jag tycker sånt är fascinerande, jag tycker det är riktigt bra av Ljungskile att ha en klubb i sån elitverksamhet. I och med att alla matcher tv-sänds i år så är det ett superfönster för alla samarbetspartners, säger Johannesson till matchdax.se.

Bilförsäljaren har blivit ett fotbollsproffs och Waris Majeed har fångats in av ryssarna. I år kommer inte David Johannesson kunna jaga guldskon samtidigt som han gömmer sig i dom dalsländska skogarna likt en beige man på en bensinmack. Division 3 är utbytt mot Superettan och här märker alla en målskytt.

Följ oss på Facebook här: http://www.facebook.com/Matchdax 
Och Twitter här: www.twitter.com/matchdax

Calle Abrahamsson
Matchdax