Engvall, Säsongsstart Allsvenskan och Premiären 2002

2 1/2 vecka kvar innan den Allsvenska premiären, här på Djurgårdsbloggen börjar vi så smått ladda inför (den riktiga) säsongsstarten. 

Gustav Engvall är tillbaka i Stockholm och nu lär det vara så gott som klart att han får spela hos oss denna säsong, iallafall fram till sommaren. En välkommen värvning men många frågetecken står kvar, hur fort kan han komma in i Djurgårdens spel och hur länge får vi behålla honom? Bara hoppas på att han kan få en Elmander-effekt anno 2002. Badji har äntligen anslutit till laget dessutom, samtidigt som vi har en provspelande anfallare i laget med namnet Haruna Garba, vars meriter inte får en att tappa hakan direkt. Men med Mushekwi och Olunga färskt i minnet så finns alltid förhoppningar där om nya guldkorn. Att han är på provspel betyder såklart inte att han är klar, men å andra sidan kommer man in så pass nära säsongsstarten så är man nog så gott som klar. Bosse vill nog se hur formen är först. 

Måste hylla säsongsstart Allsvenskan också, ett mycket bra och intressant projekt. Dom valde bästa möjliga timing att följa Djurgården under försäsongen med nya tränare, Källström och Olunga-försäljningen. Det mest intressanta hittils har varit att följa Özcan och hur han jobbar med spelarna, det är nog inget understatement att han lever sig in i varje situation både på match och träning. Han har en ledarstil som vi fans gillar, men frågan är om vi inte har lite för mycket "snälla killar" i laget. Det finns en scen i trailern där Özcan ger spelarna en rejäl hårtork, antagligen i pausen i matchen mot Degerfors eller BP, där han också ställer frågan varför dom inte går in med massa beslutsamhet och hjärta på matcherna som på träning. Özcan pratade lite om det också i podden med Lundh att det finns spelare i laget som väldigt lätt hänger med axlarna så fort det börjar gå lite emot. Detta är ett symtom som lever sig kvar sen Pelle Olssons tid är jag rädd, där fokuset låg på att reagera istället för att agera. Kombinationen av en passiv taktik med dåliga resultat mot topplagen har skapat en förlorarmentalitet snarare än en vinnarmentalitet. Rädslan att släppa in mål är större än hungern att göra mål. Sen spelar det så klart in att vi inte kunnat värva dom spelare vi egentligen velat ha, utan fått nöja oss med dom som funnits som bosman eller varit väldigt billiga att lösa. 

Förhoppningarna är såklart att Özcan ska kunna under sin tid hos oss jobba bort denna mentalitet och få in lite jäkla "go!" i laget. Det där lilla sista som saknas för att vi ska kunna vinna fler stormatcher samt på sikt ta oss till Europa. 

Vi avslutar detta inlägg med att minnas tillbaka till början av Djurgårdens glansdagar under tidigt 2000-tal. Premiären 2002 spelades borta mot Malmö som vi faktiskt lyckades vinna med 2-1, med ett mål av en viss Kim Källström.