"Jag är inte nöjd än"
När upptäckte du själv att du kunde leva på fotbollen?
– Ganska sent tycker jag. Som 15-åring spelade jag visserligen i pojklandslaget, men till skillnad mot många andra var inte det tillräckligt för att koppla av och tro man var något. Först när jag som 17-åring spelade a-lagsfotboll i Tibro som låg i Div. II kände jag att fotboll kunde leda till något mer än något jag gjorde på min fritid.
Kan du utveckla det lite mer?
– Många av dem man stötte på i pojklandslaget var nöjda att de nått dit, men för att lyckas fullt ut måste man brinna för fotbollen, tycka det är roligt och ha viljan att utveckla sig hela tiden. Vissa får andra intressen eller stannar i utvecklingen.
Så ditt råd till unga killar och tjejer är att ha kul och kämpa på?
– Absolut. Glädjen måste finnas där och man ska ha uppsatta mål. Att tro på sig själv att man kan, och förstå att man måste träna väldigt mycket. Det går att förena med att man behåller en ödmjukhet inför sin uppgift. Jag brinner för fotbollen och trivs mycket bra, men är inte nöjd än. Jag vill få ut mer av mig själv som spelare.
Hur togs du emot när du kom till allsvenska GAIS?
– Väldigt bra. Det var enkelt att få kontakt med resten av laget. Jag trivdes bra från början.
Har du eller haft någon förebild som spelare?
– Inte direkt. Klart man gillade spelare som Zinedine Zidane, men ska jag nämna någon idag får det bli vår lagkapten Fredrik Lundgren, både på och sidan av plan.
Vad har du för uppsatta mål med säsongen 2010?
– Bli bättre på att täcka bollen och slå bättre bollar framåt. Skulle vara kul att göra fler mål också. Utöver GAIS vill jag på allvar ta en ordinarie plats i U21. Det har jag inte idag, men det ska det bli ändring på.
Hur ser du på de förhållandevis låga publiksiffrorna?
– Lite märkligt för när man är på stan träffar man många gaisare. Uppmanar fler av dem att gå på matcherna också. De som går på matcherna ger ett väldigt bra tryck, och vi är väldigt stolta över vår publik. De hörs också på bortaplan.
/Olof Berner