Krönika: Derbyn – mer än bara en seriematch

Derbyn innebär en stark rivalitet, men det får stanna där. Att utöva våld för att man håller på ett annat lag anser jag inte vara okej, inte någonstans. Så vad är ett derby för mig? Ett derby för mig är känslor. Starka känslor utan att för den delen ta till våld.

Jag längtar efter dessa känsloladdade matcher, det är inte vilken seriematch som helst. Det ena laget kan gå in i matchen med en formkurva som pekar spikrakt uppåt och det andra laget med en som pekar spikrakt nedåt. När det vankas derby kan man lägga allt sådant åt sidan för det spelar inte längre någon roll, nu är det kamp och vilja som gäller för att gå segrande ur striden och titulera sig bäst i stan. Fullsatta läktare, två klackar som gör allt de kan för att lyfta det egna laget och psyka motståndarna. För många är läktarkampen en del av derbymatchen, det handlar inte bara om att vinna matchen på planen, utan även matchen om den röststarkaste klacken. Med mäktiga tifon, sånger och ramsor är det klackarna som gör derbymatcherna så speciella.

För mig är det viktigt att derbyn får innehålla starka känslor utan för den delen utmynna i våld. Visst, på ett derby kanske man inte får höra det allra mest välvårdade språket från supporterhåll, men vad gör det? Fyndiga hån och förlöjliganden av motståndarna tillsammans med kärlekshyllningar till det egna laget är vad som gör ett derby så himla fantastiskt. När man riktigt känner den starka rivaliteten mellan lagen inser man vidden av matchen.

Ett derby är inte bara 90-minuters fotboll, ett derby börjar långt innan dess, ibland månader innan matchstart. Det är snacket och hetsen som bygger upp matchen långt i förväg. Det byggs upp ett enormt intresse och längtan blir bara starkare och starkare för att vid matchdagen övergå i någon slags ångest över hur det ska sluta. Derbymatcherna är de matcher man som supporter bara inte får missa. Det är den där hetsen som för de allra flesta är så positiv, men där det för ett fåtal rinner över och hatet för motståndarna växer sig starkare än kärleken till den egna klubben.

Det ska vara tufft, det tycker jag absolut. Det är trots allt den stora rivalen som står på andra sidan planhalvan. Att förfina ett derby kommer inte att gå, det må vara ett tufft klimat men så länge det inte leder till våld eller personliga påhopp så är det så jag vill ha det. Ett derby är så mycket känslor och så måste det få vara. När rivaliteten sträcker sig 100 år tillbaka i tiden kommer det att märkas. Har man tampats om att vara bäst i stan i ett sekel är det inte kärlek som ligger i luften. Det är kärlek till det egna laget, men långt ifrån detsamma till motståndarna.

Så ge mig nu derbymatcher. Låt mig förföras av mäktig tifon, öronbedövande ramsor, fyndiga hån mot motståndarna och kärlek till det egna laget. Ge mig ett derby fyllt av känslor. Alla typer av känslor, för det är vad ett riktigt derby är.