Rohdén: ”Jag var inte nån stjärna”

Våren spirar i Borås och när Matchdax pratar med Marcus njuter laget av en ledig dag.

– Jag var ute och käkade med Niklas Hult imorse, på stan, och sen har vi varit hemma hos Ishizaki och grillat. Det blir att man umgås mycket även utanför fotbollen. Vi lever efter samma villkor, det är fotboll hela tiden. Och så trivs man jäkligt bra ihop, man har skapat väldigt fin och go relation till varandra.

– Visst försöker vi snacka om brudar och andra saker också, men det blir en del fotboll med tanke på att det är ens yrke.

Den nyblivne 22-åringen kom till Elfsborg för sju år sedan.

– Visst var jag lovande när jag var yngre, men jag kom inte till Elfsborg 2006 som nån stjärna egentligen. Det är väl de senaste åren jag tagit dem stora stegen i min karriär. Jag är lite late bloomer.

Rohdén värvades från ulricehamnsklubben Hössna IF i division 5, där han fick spela seniorfotboll redan som 14-åring, efter att Elfsborg sett honom i Västergötlands distriktslag.

– Det var bra att få jobba med teknikprylen, passningsspelet, allt det noggranna med små detaljer som man inte lär sig i en klubb som Hössna.

När Marcus började gymnasiet flyttade han in på Elfsborgs elevboende Kulan. Klubben har ett samarbete med fotbollsgymnasiet på Sven Erikson-skolan och alla spelare som kommer utifrån bor i ett gemensamt lägenhetshus.

– Man bor för sig själv men har alla kompisar runt sig, det var jättekul. Det är klart det kan bli lite stökigt, men jag hade hela tiden mitt mål klart för mig.

Fram till det stora delmålet, en plats i den gulsvarta A-lagströjan, är det bara Rohdén och Anton Lans som tagit sig.

– Alla utvecklas inte på samma sätt. Min styrka tror jag är att jag har en jäkla vilja och motivation att lyckas. Visst fanns det spelare som var bättre än mig när jag var yngre, men det handlar om att bestämma sig. Även om man har de där kvalitéerna måste man ändå lägga ner kraft och arbete på träningar varje dag. Vissa kanske inte ville och vissa klarade inte av det, helt enkelt.

– Man har kontakt med dem fortfarande. Vissa spelar med klubbar här i trakten och vissa har lagt av helt.

När Marcus tänker på att han tagit sig igenom nålsögat är han tacksam.

– Visst hade livet rullat vidare ändå, men man inser nu att man har det jäkligt bra som fotbollsspelare. Man älskar det man gör, det är få förunnat.

Calle Abrahamsson