Alexander den store

Edit

Grattis till en fantastisk säsongsinledning. Har du hunnit reflektera något över din insats?
– Det har stått mycket om mig i tidningarna den senaste tiden och då tänker man tillbaka på att det inte var länge sedan man spelade i Vasalund. Men jag har alltid sagt att det kan gå väldigt fort inom fotbollen. Nu är jag här och har kontrakt med AIK i fyra år och jag ser fram emot den här tiden.

Trodde du själv när du kom till AIK att du skulle kliva in och bli ordinarie så snabbt och vad hade du för mål?
– Först och främst var jag bara glad över att ha kommit till AIK. Men ganska fort efter det så ville jag ta nästa steg och slåss om en plats. Jag kämpade på och spelade mitt spel och nu när jag är ordinarie så vill jag alltid spela från start.

Har du alltid spelat mittback?
– Nej. För två år sedan i Juniorallsvenskan så spelade jag offensiv mittfältare. I början av förra säsongen med Vasalund spelade jag defensiv mittfältare och ibland offensiv. Sen kom det en match då vi saknade en mittback. Det var mot Hammarby TFF som var favorittippade i serien. Då vann vi med 3-2, vi släppte bara in mål på fasta och jag gjorde mål. Sen har jag bara fortsatt att spela där.

Hur var känslan när du klev in mot Mjällby AIF och skulle starta din första allsvenska match någonsin?
– Jag var faktiskt inte så nervös. Det var mest nervöst hemma innan matchen. Jag glidtacklade hemma i vardagsrummet och lite sådana grejer. Sen när matchen väl skulle börja så kändes det lugnt. Det kändes som hemma på Råsunda i den sköna atmosfären som är där.

Du debuterade nyligen i U21-landslaget. Av en tillfällighet så mötte ni Serbien, ett land som din pappa kommer ifrån. Hur var det?
– Det kändes riktigt bra spelmässigt trots att det var första gången man spelade tillsammans med många i laget. Vi vann med 2-1. Serbien är ju alltid riktigt bra i de ”unga” landslagen.

Med tanke på hur fort det gått i din karriär hittills, är det ”riktiga” landslaget något du tänker på redan nu?
– Jag tänker inte så mycket på det. Det är nog ganska långt dit, men när man väl är inne så brukar man få stanna. Jag är glad över att få ha debuterat för U21-landslaget. Jag fortsätter att kriga på i AIK. Vem vet - dagen kanske kommer då man får ta på sig A-landslagströjan.

Ärligt talat. Vem väljer att spela mittback? Det är ju inte den mest glamorösa positionen.
– Jag gillar inte att springa så mycket och så kändes det så bra första gången. Visst är det så att när man kommer upp på offensiv planhalva så vill man göra mål. Offensiva spelare hyllas kanske mer och får vara hjältar, medan vi mittbackar krigar i skymundan.

Vad är charmen då? Vad är det roligaste med att vara mittback?
– Man är hjärtat. Man får stå upp för laget. Jag gillar inte att vara den stora ”stjärnan”. Jag gillar mer att vara den som håller ihop det. Jag gillar lagspel.

Vem är världens bästa mittback och varför?
– Nemanja Vidić i Manchester United. Det är bara att kolla när han spelar. Han håller ihop hela laget. United anfaller och anfaller hela tiden och han är alltid där som ensam sista gubbe och reder ut alla situationer.

Du är svensk, men har rötter från Serbien. Varför tror du att man ofta pratar om slaviska mittbackar som särskilt spelskickliga?
– Man har nog lite mentalitet att man inte bryr sig, haha. Man spelar inte så mycket på säkerhet och låter sig inte påverkas av press så mycket. Man försöker spela sitt eget spel helt enkelt.

När gör du ditt första mål för AIK i Allsvenskan och är det självklart du nickar in bollen i klassisk mittbacksstil?
– Vem vet? Förra året mot Umeå borta så satte jag ett långskott från fyrtio meter. Men det gäller ju att få läget också. Svenska lag är så välorganiserade centralt att det är svårt att komma till skott. Det är också en av skillnaderna för mittbackarna i Allsvenskan och i de andra europeiska ligorna. Mittbackarna har alltid alternativ när de driver bollen framåt. Här i Sverige är det svårare. Men man får inte vara rädd att driva upp bollen. Man måste våga misslyckas för att lyckas.

  /Carl Tersman Toll

foto: Bildbyrån