"Försent för nya vanor, Hamrén"

Edit

 ”Det är dags att slå sönder alla dessa "som vi alltid gör" och "som vi alltid gjort" och börja bygga upp på nytt".”

Det här skrev Mats Olsson dagen efter sortin mot värdnationen Tyskland under VM 2006 i Expressen.

Rubriken löd: ”Sparka honom!” och avsåg dåvarande förbundskapten Lars Lagerbäcks kritiserade lagbygge som var allt för förutsägbart och agerade med ”Hängslen och livrem”, som en annan krönikör formulerade det vid tidpunkten.

Efter att Lagerbäck lämnade har vi följt Olssons önskan och slagit sönder ”som vi alltid gör” och ”som vi alltid gjort”. Båda begreppen ligger som sylvassa skärvor i det svenska landslagets omklädningsrum. Och när vi nu närmare oss vad som bara måste vara det sista halvåret i Erik Hamréns karriär som förbundskapten känns det aktuellt att summera. 

Vad har vi fått?

Erik Hamrén presenterade idag sin landslagstrupp till de avslutande kvalmatcherna. Mycket var samma, men en del var nytt. De glädjande överraskningar kom från sommarens U21-bragd. Gott så.

Att de unga förmågorna från sommarens U21-mästerskap får komma in i A-landslagets rutiner vid sidan av planen kommer att ge det svenska landslaget en nödvändig vitamininjektion på  sikt.

Men i nuet, i vad som finns i dag är det svenska A-landslaget under Erik Hamréns ledning försent ute och för att illustrera varför vi är försent ute och vad som har gått snett, ska jag ta en av sommarens bättre läsningar till hjälp. 

Det handlar om vanor.

Det handlar om ”som vi alltid gör” och ”som vi alltid gjort”.

New York Times journalisten Charles Duhigg skrev under fjolåret boken ”The Power of Habit” (Vanans makt) där han bland annat ägnade ett av sina kapitel till att titta närmare på NFL-coachen Tony Dungy.

Dungy, som bland annat tog över strykgänget Tampa Bay Buccaneers och fick dem att förvandlas till en vinnande maskin, är intressant eftersom han i sitt framgångsrecept har diametralt annorlunda uppfattningar än vår förbundskapten när det gäller vad som skapar framgång.

”DET VAR SOM ATT VI INTE VISSTE VAD VI SKULLE GÖRA”

Ni har kanske sett eller läst om hur förbundskapten Hamrén efter förlust uppgivet konstaterar att det är spelarnas kvalité (eller brist på den) och dess individuella tillkortakommande gentemot motståndaren som förklarar förlusterna.

Dungy har en lite annan utgångspunkt:

”Vinnare gör inga extraordinära saker.”

”De gör helt ordinära saker, men de gör dem utan att tänka, så snabbt att det andra laget inte hinner reagera. De följer de vanor de har lärt sig”

Om vi för en sekund accepterar att Dungy syn inte bara gäller amerikansk fotboll men också det vi här i Europa kallar fotboll och låter det vara våra glasögon när vi synar Erik Hamréns förmåga att implementera vinnande vanor, vad får vi då?

”Det var som att vi inte visste vad vi ­skulle göra”

Citatet är inte hämtat från förlustmatchen mot Holland i Erik Hamréns första tävlingsmatch. Citatet är hämtat från en krönika skriven av Simon Bank där Sebastian Larsson uttryckte sina tankar efter förlusten mot Österrike efter nära nog sex år med Hamrén som förbundskapten.

Med Dungys glasögon vid näsroten bör vi också studera det faktum att Erik Hamrén inte ställt samma lag på benen två matcher i följd annat än mot Portugal i playoffmatchen till VM häromåret. 

På tal om vanor, då. 

”De följer de vanor de har lärt sig”, säger Dungy. Och för ett landslag utan vanor finns bara ursäkten eller självföraktet. ”Spelarna är för dåliga”, ”de individuella prestationerna var inte tillräckligt bra”, ”Vi har de spelarna vi har”.

Nu tycker visserligen Erik Hamrén att han ska ha beröm för att man gjort så många förändringar i backlinjen. Men jag tror att det är få som vill tacka en taxichaufför för upptäckten att den kört vilse och det vid flera tillfällen och i synnerhet inte när känslan är att chauffören fortfarande befinner sig på villovägar.

Det borde därför vara dags att slå sönder alla dessa försök till att individualisera misslyckandena och duckande av ansvar.

Oredan är förbundskaptenens och förbundskaptenens allena. 

Och det är försent för nya vanor, Hamrén. 

Nu får vi hoppas att skadan inte är större än att vi tar oss till sommarens mästerskap.Och att den kommande förbundskaptenen värderar kontinuitet, struktur och förtroende högre än vad som varit fallet de senaste sex åren.