Jonas Sandqvist: Vi håller oss kvar

Edit

Jonas Sandqvist slog igenom i Landskrona och när han värvades till Malmö FF 2005 sågs han som ett av de stora målvaktslöftena i Sverige. Efter fyra år i himmelsblått blev Sandqvist 2009 proffs i grekiska Atromitos i.
– En lärorik upplevelse, men det gick väl inte riktigt som jag tänkte mig. Första halvåret flöt på ganska bra, sen blev det problem med ekonomin. De ville skriva om mitt avtal så jag fick min lön 50 % svart och 50 % vitt men det ville inte jag och till slut kom vi överens om att bryta kontraktet, säger 31-åringen till Matchdax.
Efter att under säsongen bara spelat enstaka matcher från start flyttade Sandqvist efter Atromitos till norska Ålesund.

– Jag skrev på samma dag som ligan startade så det var svårt att slå sig in. Första tiden spelade förstemålvakten inte så bra, men jag var tyvärr nyopererad och kunde inte spela. Sen började han spela bättre och blev en av norska ligans bästa målvakter, så förutom någon cupmatch blev det bänken den säsongen. Fast jag trivdes oerhört bra i klubben och staden.

Innan du skrev på för ÖSK hade du inte spelat mycket de senaste säsongerna, ångrar du din flytt ut i Europa?
– På sätt och vis. Det är aldrig kul att inte få spela såklart. Men när det var dags för att flytta från MFF ville jag prova något nytt. I Grekland fick jag en helt ny syn på saker och ting och många upplevelser, men jag ångrar att jag flyttade dit. På sommaren under min sista säsong med MFF var jag överens med en holländsk klubb, som i sista stund ändrade sig och gjorde klart med en annan målvakt på Bosman. På vintern kom jag överens med Atromitos, men dagen efter jag skrev på kontraktet skulle jag träffat en skotsk klubb egentligen. Klart man undrar hur allt blivit om man hamnat någon annanstans än i Grekland. Jag skulle haft mer is i magen och inte gjort klart med ny klubb så snabbt.

Inför årets allsvenska säsong skrev Sandqvist på för ÖSK. Han blev inte lovad platsen som förstemålvakt, men det var tydligt att han skulle flytta hem för att hitta glädjen och tryggheten igen.
– Jag flyttade hem för att komma i gång med karriären och få speltid, helt klart. Hade jag inte brytt mig hade jag kunnat fortsätta i Europa och tjänat bättre pengar, men jag ville spela. Men Sixten Boström fick för sig att vi skulle ha delat målvaktsspel, vilket jag direkt sa skulle bli dåligt. Med facit i hand fick jag också rätt. Efter att P-O Ljung tog över känner jag förtroende som förstekeeper igen, vilket är skönt.

Vad är skillnaderna mellan att ha Ljung eller Boström som tränare annars?

– Jag tror jag talar för hela truppen när jag säger att allt blivit bättre med P-O. Träningarna är roligare, vi är delaktiga i beslut på ett helt annat sätt och så vidare. Det har gett resultat, för vi har spelat bättre i år sen P-O tog över, bortsett från senast mot Mjällby då. 

Ni har gått sämre än förväntat och ligger fortfarande sist. Hur påverkar det dig som person att det går dåligt för din klubb?
– Självklart följer humöret ofta hur det går för dig och din klubb. Men samtidigt måste man hitta en bra balans och kunna koppla bort fotbollen ibland. Tänker jag bara på fotboll, framför allt när det går dåligt som det gjort i år, knäcker det en till slut.

Sandqvist är nu 31 år och i den åldern målvakter oftast har sina bästa år i karriären. Själv har han de senaste säsongerna gått från att knappt ha fått spela till att hamna i laget som släppt in näst flest mål i allsvenskan. Sandqvists räddningsprocent på 64 % är dessutom lägst av alla målvakter i allsvenskan.
– Att vara målvakt handlar om så mycket mer än att mota bollar, men visst hade jag gärna haft en högre siffra. Det hänger väl ihop med försvarsspelet vi hade framför allt i början av säsongen, motståndarna fick många rena lägen. Men jag tycker vår defensiv blivit tätare sedan uppehållet och det känns bättre nu när jag känner förtroendet som förstekeeper också.
Om det skulle bli Superettan för ÖSK, följer du med laget ner då?
– Jag tror fortfarande vi håller oss kvar, så jag har inte ägnat Superettan en tanke faktiskt, avslutar Sandqvist.

/ Christian Polsäter