Rydström efter Kalmars hyllning: "Hade det funnits en presidentpost..."

Matchdax tog sig ett snack med Henrik Rydström om veckan som gått:

Vad säger du först och främst om det här ståhejet som blivit kring din tröja?

-          Jaaa… eh vad fan det finns olika sätt att se på det.  Men först och främst tycker jag att Kalmar FF kunde ha skött det bättre så att det inte hade kunnat bli något sånt här ståhej och kanske tänkt igenom situationen innan man uttalade sig i medierna. Jag tycker att de borde ha haft lite bättre koll på vad fans och omgivning tycker och tänker i frågan.

Hur reagerade du själv?

-          Jag blev glad över reaktionerna och att många engagerade sig i det. Dels engagemanget i Kalmar och att många tyckte att ”fan klart att det ska vara så i det här fallet”. Sen att vissa medier hängde på, men kanske såg man en symbolik i det här och att det inte bara gäller Kalmar FF och Henrik Rydström utan att vi generellt är lite dåliga på att visa uppskattning till spelare som gjort mycket och spelat länge för våra klubbar.

Svante Samuelsson menade under gårdagen att förklaringen till att man inte kunde pensionera ditt nummer var att stadgarna egentligen såg ut på ett annat sätt och att det endast gällde deras Wall of Fame…

-          Jag tror det där är lite av en efterhandskonstruktion och tror inte att de hade förväntat sig de här konsekvenserna. För jag är inte den första att få mitt nummer pensionerat utan Johnny Erlandssons nummer 15 pensionerades när han lade av 1987 och då tycker jag att man vet på något sätt… att ”det är klart att den diskussionen skulle dyka upp när Rydström lägger av eftersom Johnny Erlandsson spelat färre matcher i KFF” jag tror bara att de inte hade tänkt det helt klart och istället gömde sig bakom det här med stadgarna.

Hur stor fråga var det här för dig personligen?

-          Fan, vissa tycker kanske att wall of fame och tröjor i taket och sånt kanske inte är så viktigt. Men för mig är det den ultimata gest man kan få om att föreningen värdesätter det jag har gjort för föreningen och med det sagt att inte andra också har gjort väldigt mycket. Jag känner mig väldigt glad och stolt. Sen har jag så klart hållit mig hyfsat passiv i den här diskussionen och inte varit ute och krävt en massa saker, haha. Det var inte så att jag stod utanför mötesrummet igår när de tog beslutet och bankade på dörren eller krävde ett svar eller försökte bilda opinion eller så.

-          Samtidigt har jag själv alltid velat lyfta fram historik och tidigare generationer. Jag har haft många lagkamrater som inte fått den där uppskattningen som de många gånger skulle haft och där det har varit jag och inte Kalmar FF som skrivit och hyllat de här spelarna. Spelare som Tobbe Carlsson, Patrik Rosengren, Petter Wastå  och andra spelare som jag spelade ihop med på 90-talet som var viktiga och betydelsefulla då. Oftast har det bara varit ”tack för den här tiden” och så blir det inte mer. Den aspekten har varit viktig för mig.

Är det inte en märklig tanke att bli förevigad?

-          Jag tycker att det är en underbar tanke! På sikt hoppas jag att de reser någon byst av mig utanför arenan och att arenan får mitt namn och såna saker. Men jag får väl jobba lite mer på det för att de ska gå vägen, haha! Men nu leder vi tillbaka till det här med Wall of Fame som är en jättefin sak att få vara med där. Samtidigt får det en större verkningsgrad att ett tröjnummerpensioneras. Jag kanske inte kommer att stå med i startelvan och så men det kommer alltid finnas i bakhuvudet att nummer åtta får man inte använda. Mitt namn kommer att leva med i samtiden genom den gesten och det är därför väldigt fint. När jag kom till Kalmar FF så visste alla att nummer 15 får man inte använda för det är Johnny Erlandssons nummer och på något sätt förstod man då att det här var en speciell spelare och det skapas vissa myter kring det. Åttan i Kalmar FF är nu min.

Det här måste väl vara en av de veckorna där du blivit som mest uppmärksammad?

-          Det är i paritet med SM-guldet och jag kan ärligt säga att jag kunde aldrig, aldrig, aldrig förvänta mig de här reaktionerna. Samtidigt som jag tycker att de flesta som inte förstår grejen och säger  ”vad f-n det är bara en mittfältsgnuggare som lägger av” har fullständigt rätt också. Men som det har varit på slutet här så måste jag säga att jag blivit rörd över den uppskattning jag fått av motståndarsupportrar och när vi mötte Djurgården kom deras ledare över och tackade, haha. Jag var helt övertygad om att jag fastnat i att vara en gapig, jobbig jävel som oftast trampar i klaveret men uppenbarligen har väldigt många lyckats se förbi den bilden. Man kanske stör sig väldigt mycket och tänker att folk är korkade och dumma i huvudet men den här veckan har jag fått tillbaka tron på mänskligheten.

Vad är nästa steg? Hyllningsmatch och actionfigurer?

-          Haha! Ja, nu har jag fått blodad tand. Hade det funnits någon presidentpost i Kalmar FF så hade jag krävt den. Och jag pratade om att få en byst utanför arenan men kanske skulle jag vilja ha såna här Stalinstatyer på tio meter föreställandes mig i bar överkropp. Nej, helt allvarligt så ska jag bara gå in för att vara fokuserad och spela matchen mot Mjällby och nöja mig med det. Risken finns annars att folk tröttnat om man drar på det för många steg. I vanliga blir det att man får mikrofonen efter matchen men det hade så klart varit kul att låta Colin Nutley regissera det hela och att jag flyger iväg från arenan likt OS i Los Angeles 1984 och bara flyger ut utifrån guldfågeln så att publiken förstår att nu ser man ingen Rydström mer.

Joakim Kempe

Matchdax