"Jag går inte undan"

2010-03-31 17:28

I fjol var han injektionen som vände HBK:s svaga inledning på Allsvenskan, och en stöttepelare i det U21-lag som blev svenska mästare. I år har Joe Sise tagit en ordinarie plats på topp.

Det har varit en rekordkort försäsong och en rekordtidig premiär. Hur påverkas man som spelare?
– Planerna är inte lika bra förstås. Annars tänker man inte på det. Jag tror inte att det är bra med en för lång försäsong.
Om man bygger upp sig för länge börjar man snart bryta ned det man byggt upp. I de stora ligorna är försäsongen bara någon månad, varför skulle vi behöva så mycket längre?

Du får mycket stryk i matcherna. Förra ået gick det knappt en match utan att du blev bryskt nedsparkad. Vad beror det på?
– Haha, jag går in hårt själv, jag går ju inte heller undan. Att det har lett till skador är väl delvis otur, men jag behöver också bli ännu bättre på att värdera situationerna – att inte leka för hårt i onödan.

Förra året gjorde du din första säsong i HBK och det blev några succéartade insatser. Tyvärr blev säsongen upphackad av skador. Hur ska du undvika dem i år?
– Som sagt, det var en del otur också. Som mot Elfsborg. Jag fastnade med foten i gräset, och blev knuffad i samma ögonblick. Jag sträckte en sena, som sen blev inflammerad. Sen började jag spela för tidigt när jag blev frisk, och sen blev det bara värre. Men nu är jag hel igen.

Vad har du för mål med årets säsong?
– Jag har inget konkret mål, som ”göra 15 mål” eller så, det är inte riktigt min grej. Jag vill gå in och ge max i varje match, ge allt och göra mitt bästa.

Du är 20 år gammal, är ordinarie i HBK och har provtränat med bland annat Milan. Har du något råd till unga tjejer eller killar som vill bli fotbollsspelare på heltid?
– Du måste träna mer, mer än alla andra. Gör man inte mer än alla andra blir man som alla andra. Många verkar tro att man måste vara kaxig för att lyckas, men det tycker jag känns helt fel. Man kan vara ödmjuk och samtidigt bestämd och ambitiös. Alla de stora spelarna – Messi, Rooney – är väldigt ödmjuka av sig. Och så måste man älska fotboll! Annars funkar det förstås inte.

I fjol liknade somliga dig vid Didier Drogba, med din snabbhet och förmåga att skydda bollen. Har du själv någon förebild?
– Jag följer många bra spelare, och försöker lära mig av hur de spelar. Jag tittar på hur de löper utan boll och så. När det gäller dribblingar kollar jag mest på Ronaldinho. Han är i en klass för sig. Man blir glad av att se honom spela.

Tar du efter hans finter?
– Ja, delvis, men de flesta kommer jag på när jag tränar för mig själv, eller spelar nere på gården med kompisarna. Sen tar jag dem med mig till Örjan.