Talang är ingenting – vilja och glöd är allt

Det här numret (nummer 2/10 - utgiv 30:e Mars) av Matchdax handlar om svensk elitfotbolls talanger. Vi möter de unga män som kan utvecklas och bli till utlandsproffs, VM-hjältar – och bänknötare i division 1. För det handlar som bekant inte bara om att ha talang. Det handlar om att göra någonting av den också. Förra landslagsstjärnan Niclas Alexandersson, numera klok fotbollsinstruktör för elever på Änglagårdsskolan i Göteborg, berättar att det som krävs för att få en bra grund för elitspel är repetition, repetition och åter repetition. Man ska nöta på ett vristskott under två veckors tid. Och sedan öva ännu lite till. För att sedan gå över till överstegsfi nten och...ja, ni fattar. Det krävs mycket fotbollsglädje och karaktär för att gå i land med detta.

För att nå till allsvenskan fordras en relativt asketisk uppväxt, med träningar, långa bussresor och ett pusslande med att få till både läxläsning och löppass. Själv skulle jag ha svårt att försaka mopeder, musik, folköl, Playstation och allt annat som jag är för gammal för att känna till. De som har bättre karaktär än undertecknad har stor risk att falla ifrån av följande orsaker:
◆ De är för skadebenägna.
◆ De saknar de fysiska förutsättningarna.
◆ De har inte det rätta psyket.
◆ De blir inte upptäckta.
Som ni förstår blir det inte många kvar efter den gallringen.

Så negativt kan man se på saken. En annan, roligare infallsvinkel är att nästan alla som någon gång kämpat för att lyckas som fotbollsspelare har mått bra av det – och säkerligen också hjälpt någon annan att komma närmare sina drömmar. Zlatan hade så klart kompisar på grusplanerna som gjorde fotbollen till en skön lek och fi ck honom att göra sina klackar och fi nter ännu effektivare. Och hade Malmö FF:s ungdomslag under sent 90-tal bestått av ett gäng oengagerade tonåringar som fuskade under övningarna – då hade det garanterat inte stått Ibrahimovic på Barcelonatröja nummer nio idag. Så när vi 2015 ser Robin Söder göra två mål för sitt Milan i Champions League-finalen mot Barcelona, då kan vi väl skänka en tanke åt dem som spelade i motståndarlaget på Orust 2002. De som jagade och slet och blev upplurade på läktaren av en blond liten kille från Morlanda GoIF.

✦✦✦ Eller så kanske det blir en i dag stabbig, 20-årig back i en västsvensk division 4-klubb som drar iväg i utvecklingen och till slut står där med Champions Leaguebucklan. Det är, enligt dem som vet, långt ifrån omöjligt. Fotbollstalangers utvecklingskurvor är nämligen lika oförutsägbara som Andreas Isakssons utsparkar.

Johan Fyrk -
Med fotbollsförflutet som hyfsat snabb men nickrädd mittfältare i IFK Hedemora – och med IK Brage som favoritlag under uppväxten.