Medan MFF firar - borde konkurrenterna våndas

När vi vaknar upp imorgon är den allsvenska kartan omritad. På tisdagskvällen meddelade Malmö FF med besked att man inte är en allsvensk klubb i mängden och att fjolårets kvalsuccé inte var någon tillfällighet.

Ett sent kvitteringsmål i Glasgow satte förutsättningarna när Ronny Deilas manskap äntrade Swedbank Stadion i Malmö under tisdagskvällen.

Där fick skottarna ganska snart reda på att:

* Få lag i Europa går säkert när de tvingas slåss om platser i Champions League med MFF

 * Att ingen allsvensk spelare är så nyttig för sitt lag som Markus Rosenberg när det väl gäller

 * och att svensk fotboll inte är så pjåkig ändå.

När jag pratat med flertalet av de allsvenska sportcheferna hävdar de, var och en, att man arbetar för att göra sin egna klubb så stark som möjligt och att MFFs resurser inte förändrar det egna arbetet, med mer än att Malmö kan köpa spelare från ”en annan hylla än vad vi kan”.

Jag tror inte att det är en särskilt sann bild av hur sportcheferna Mats Gren, Björn Wesström och Stefan Andreasson känner ikväll. 

Snarare vet de, liksom sportcheferna Bosse Andersson i Djurgården och Mats Jingblad i Hammarby, att förutsättningarna för att bygga upp ett lag som är tillräckligt bra för guld är något helt annat efter den här tisdagskvällen.

Visst, Malmö FF kommer att förlora matcher i allsvenskan i framtiden med och de allsvenska konkurrenterna kommer att vinna slag, men i det långa loppet talar det mesta för att de kommer att förlora striden.

Kanske kommer den nya ordningen även bli ett uppvaknande för några av mina kollegor inom journalistkåren. Gissningsvis kommer en och annan åtminstone att börja fråga sig om det var så värst bra för svensk fotboll, som byggt sin publikutveckling på att ligan är jämn och att många lag har chansen, att ett lag nu kommer att dra ifrån så kraftigt.

Förändringen behöver inte vara till det sämre för svensk ligafotboll, men jag tror att få har tagit sig tid att reflektera över vilka effekter som kan uppstå om ett lag sitter på stora resurser medan de andra kippar efter andan. 

Skulle motståndarlagens supportrar börja tappa tron på att guld är möjligt så kan också intresset för allsvenskan att ebbas ut. Samtidigt kanske nya, unga, supportrar, som annars hade hejat på lag i Premier League, Serie A och La Liga, också kommer att finna känslor för ett allsvenskt lag. 

Det borde i vart fall vara som så att de allsvenska sportcheferna i de lag som i år slåss för guld också känner att pressen ökar. Inte för att MFF har med guldstriden att göra i år, snarare för att det finns ett skriende problem när den egna ekonomin inte går ihop och ett annat lag har råd att finansiera hela allsvenskans löner. 

Halmstrået för en allsvensk sportchef, om man vill göra allvar med att komma ikapp Malmö FF, är att ta guldet i år och att satsa med all sin kraft inför Champions League 2016.

Räkna med spänt läge när årets mästare går in i europaspelet om ett år. 

Visst, det känns långsökt, men den möjligheten finns och jag tror att sportcheferna i framförallt AIK och IFK Göteborg känner att det är en chans som måste tas.

Medan de allsvenska sportcheferna får grubbla sig till sömns kan Malmö FF och deras supportrar fira genom natten.

Det blir allsvenskt lag i Champions League i år och hundra miljoner skäl att tro på en allsvenska i himmelsblå färger under de kommande åren. För vem ska kunna stoppa dem? 

Joakim Kempe

Följ oss på sociala medier:
 Facebook

 Twitter

 Instagram

Kör samma bil som spelarna i Malmö