Söndagsläsning: Nik Ledgerwood - Om Tyskland, Bajen, hockey och svenskan.

Edit

Nikolas ”Nik” Ledgerwood är kanadensaren som nästan är lika mycket Europé. Efter nio år på kontinenten varav samtlig tid spenderats i Tyskland och då främst 1860 München är det nu Hammarby sen ett drygt år tillbaka. En affär som blev av tack vare förre Hammarbytränaren Gregg Berhalter.

– Jag spelade med Gregg under tiden i 1860 München och vi hade hållit kontakten sen dess. Gustaf Grauers (dåvarande sportchef) visste inte så mycket om mig, så, det var mest Gregg som tog hit mig.

Nik Ledgerwood är pratglad, ett drömintervjuobjekt. Utan att ens fråga drar han igång en 5 minuter lång monolog där han effektivt går igenom sin karriär som tog honom till Hammarby.

Det är nu över tio år sedan han flyttade över atlanten för spel med 1860 München. Ett stort val som 17-åring men för Nik rådde det ingen tvekan om att det var rätt väg att gå.

– Ja, för mig var det ett enkelt val. Jag ville prova på äventyret, prova på Europa. Jag visste att Tyskland var ett tufft land att spela fotboll i och att det är svårt att lyckas där som fotbollsspelare. Men jag tror att det är bra att testa sig själv mot talangen som finns i Tyskland. Om man ser till kvalitén på landslaget och i ligan. Samt hur de presterar i Champions League, så är de världsledande. Det var väldigt bra att vara där och gå den skolan.

MLS eller CSL (Canadian Soccer League) var aldrig på agendan?

– Nej, vid den tiden jag flyttade var inte MLS så stort. Det var på gång men intresserade inte mig särskilt mycket. Däremot är det definitivt ett alternativ för mig senare i karriären. Att flytta dit och få närmre hem vore väldigt trevligt. Men jag känner att jag har många år kvar i mig och förhoppningsvis blir det i Europa.

– Det optimala vore att spela mer i Europa och sen MLS. Men det är svårt att planera sånt som fotbollspelare. Jag vet inte ens var jag kommer vara nästa år, tillägger Nik.

Nik har kontrakt med Hammarby året ut. Efter det är han fri på marknaden. Han meddelar att det ännu inte inletts några diskussioner med Hammarby om en eventuell förlängning och att allting är ”up in the air” för tillfället. Att han trivs i klubben och i Stockholm råder det däremot inga tvivel om.

– Ja, ska jag vara ärlig har jag verkligen börjat gilla det här i Stockholm. Jag gillar fansen och det vore tråkigt om jag behövde lämna. Men i fotboll kan allting hända. Å ena sidan vill jag verkligen stanna men å andra sidan är det inte upp till mig. Vi får helt enkelt se vad som händer.

Även om Hammarby fått med sig bra resultat på senare tid talar ändå det mesta för att Bajen är ett Superettanlag säsongen 2014. Nik påpekar att årets säsong varit allt för ojämn men att klassen ändå finns där.

– Vi har inte nått de framgångarna jag tycker klubben har förtjänat. Men, det är inte alltid lika lätt bara för att vi har ett bra lag på pappret. Man måste komma ihop som ett lag. Vi har fått ny coach med ny filosofi också, säger Nik och fortsätter:

– Men jag vill ändå säga att vi har haft stunder då vi visat att vi är ett topplag. Men å andra sidan har vi spelat matcher som varit stora besvikelser och en klubb som Hammarby kan inte ha ”those little slip ups”.

Hur har du upplevt säsongen med Hammarby?

– Vi hade något av en trög start. Jag tror att mycket handlar om att förväntningarna är väldigt höga, vilket de absolut ska vara. Fansen och alla andra förväntar sig bra resultat hela tiden. När vi inte kunde leverera i hamnade vi på fel fot direkt. Det såg stundtals ut som att vi skulle vända på det. Men vi förlorade de viktiga matcherna som vi borde ha vunnit.

”Saknat tuff mentalitet”

Nik tycker också att anledningen till nederlagen ligger i mentaliteten bland spelarna.

– Jag tror att vi saknade rätt mental tuffhet bland spelarna. Vilket är något som behövs för att spela på den här nivån. Man måste vara stark mentalt för att kunna prestera varje hemmamatch inför 13-14 000 pers. Det har vi inte varit hela tiden. Personligen tycker jag ändå att jag gjort bra ifrån mig för att hjälpa laget.

Inte påverkat dig mentalt då?

– Nej, inte direkt. Jag är i den åldern där jag bara jobbar på och jag försöker inte påverkas av omgivningen. Jag gör mitt jobb och om jag känner att jag gjort mitt bästa kan jag inte oroa mig så mycket.

Upplever du att din situation har förändrats efter tränarbytet?

– Nej, nej. Jag och Thomas (Dennerby) kommer bra överens som spelare och tränare. Det förändrar inte min situation eller vad jag försöker göra här. Jag vill spela varje match, det är vad som gäller.

”Inget hockey-fan”

Uppvuxen i Kanadas inland, Lethbridge, Albertas fjärde största stad. För att följa ramen borde Nik troligtvis ha börjat med någon vintersport, förmodligen hockey. Men så blev alltså inte fallet.

– Jag hade inga tankar på att spela hockey och ville inte prova. När jag växte upp handlade allt om fotboll. Min pappa var inget hockey-fan och jag hamnade bara i fotbollen. Alla mina kompisar spelade hockey men jag gillade fotboll. Jag njöt av det. Att springa runt på planen när man var liten var något som jag lärde mig att älska.  

Tittade du mycket på europeisk fotboll när du var liten?

– Ja, engelska Premier League gick mycket på tv. Så, det var EPL och Man United hela tiden.

United fan?

– Ja!

United och Premier League har fått stanna vid supporterskap än så länge. Det blev ju Tyskland i väldigt många år för Nik istället. Ett land vars fotbollsmentalitet och professionalism Ledgerwood har formats av.

– Du lär dig mentaliteten medan du växer upp. Ser hur de växer upp och hur de uppskatar fotbollen och också hur professionella de är kring fotbollen, det är en livsstil för dem. Det är bara en liten procent som tar sig till ett A-lag och Bundesliga. Man talar mycket om att ha ett bra lag och komma överens med varandra men samtidigt är det väldigt tävlingsinriktat. Alla ser efter sig själva och vill ta en startplats. Det är väldigt hård konkurrens för att nå toppen.

– Det är den stora skillnaden mellan Tyskland och Sverige. Det är mer lagkänsla i Sverige, man hjälper varandra mer här. I Tyskland, visst är man tillsammans i ett lag men vi tävlar fortfarande om samma position. Ibland tyckte jag att det kanske gick för långt, men det är så deras mentalitet är. De har en tuff attityd och vill vara bäst. Det tycker jag de har visat på landslagsnivå också. Man kommer bara så långt om man har den attityden.

– Det var den största lärdomen av att vara där. Att få se hur professionell man måste vara för att lyckas som fotbollsspelare, hur mycket jobb som behövs läggas ner och även sett till hela livet hur de behandlar sin fotbollskarriär.

Vad föredrar du?

– Jag gillar båda. Jag gillar proffsigheten som tyskarna har. De är väldigt proffsiga och seriösa med sitt jobb. Samtidigt gillar jag hur avslappand den svenska mentaliteten är. Hur ett lag verkligen är ett lag. För det mesta kommer alla bra överens och hjälper varandra.

– Så, det är två sidor av myntet. Det vore bra om du kunde få en bra mix av båda, men jag antar att det bara händer i en perfekt värld, skrattar Nik.

Trots en lång tid av sitt vuxna liv i Tyskland känner Nik ingen vilja att åka tillbaka. För honom finns bara ett hem.

– Nej, jag saknar det inte. Jag fick många bra vänner där men jag saknar det inte. För mig är det Kanada som är mitt hem och kommer alltid vara. Nu har jag varit i Stockholm ett tag och jag älskar det verkligen. Jag älskar staden och folket här är fantastiska.

– Så, det är inte några tankar på att åka tillbaka till Tyskland och spela där. Jag är väldigt lycklig där jag är nu och försöker bara att njuta av fotbollen så mycket jag kan.

Jag vet att du pratar tyska. Hur går det med Svenskan?

– Åh, jag snappar upp en del men alla här pratar så bra engelska, Haha. Så, vi får se, stannar jag längre får jag börja ta lektioner.

Missa inga uppdateringar från Matchdax!

Följ oss på Twitter 

Gilla oss på Facebook

Sebastian Karlsson

Matchdax